Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 4

Sä warjehanda. Från Köpenhamn strifwer en for respondent till Morgonbladet: Kconprinsen och kronvrinsessan fira Karlsdagen i Stocholm tillsammans med fwenffanorffa konungafamiljen. De reste härifrån i tisdags och antagas om några dagar fomma tillbaka från detta lilla aforott i sitt enformiga lif. Man stall studsa tillbata of förwåning: enformigt lif — hur är det möjligt att ett nygift par, till på köpet tronarfwingen och hans gemål, tan föra ett enformigt lif? Och tock är det få; den ena dagen är precis Lit ten andra, man lefwer en famille, å ter emellanåt, går på teatern, der fron: prinsessan tilldrager fig allas uppmärt samhet genom sitt älskwärda, lifliga och frimodiga wäsen, som träder fram desto mera wid sidan af hennes gemåls styfwa och nägot afmätta hällning; en gång i månaden hålles en liten middag för riksdagsmän och andra honoratiores: riding, åtning, promenader upptaga en stor del af vagen — fom man fer är det ide mycken omwexling i detta. Man hade trott, att tronprinsen, när han fick ett hof för sig sjelf, stulle omgifwa fig med män af lit terär och wetenskaplig utmärkthet: intet skulle haswa warit naturligare, intet mera bildande och frultbärande för honom sjelf — men nej, sådant har alls ide warit i fråga: Kronprinsen har tråkigt, han är en af de menniskor, fom behöfwa umgän: ge med andra, men detta umgänge, fom för honom skulle wara få lätt att åftadfomma, gör han intet fteg för att förskaffa fig; orsaken ligger således hos honom sjelf. Så t. or. hände en gång förlidet år på Fredensborg, då han hade owanligt trå tigt, att han gid ut på marten och plöjde ett par fåror eller tre tillsammans med en bonde, fom naturligtwis blef mäkta förbluffad öfwer fin höge plogdräng. Når gon luft till deltagande i det politiska lif