Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1870, sida 3

danter göra en ett besök, och man lönmördar dem. Uvad är naturligare? De officiösa organerna synas sålunda sätta tro till mördarens löjliga framställning af saken, och denne mördare finna de vara en särdeles hederlig man. De beklaga honom såsom offret vid denna tilldragelse. Ja ännu mera, de skulle hafva fordrat Viktor Noirs arrestering. Brottet i Pantin uppfyller dem med förtrytelse, men brottet i Auseuil egna de sitt deltagande. Tänk bara, en prins! Denne sednare har rätt att döda; denne har rätt att i sin boning tillställa små andre-Decembertilldragelser. då deremot fader Kincks mördare var en stackare! Och likväl frågar sig den upprörda allmänna rättskänslan. hvilkendera lönmördaren den bör mest hata. Den sammanblandar och förbannar på en gång Pierre Troppman och Jean Baptiste Bonaparte. Men, säga de offciösa, kejserliga familjen delar förtrytelsen. Man uppbör ej att utgifva biografier öfver kejsaren. Man berättar hans lefnad och bandlingar i detaljer. Tänk på borgarne. Tror ni ej, att de skola känna vrede, om man erinrar dem, att man dödat kvinnor på boulevard Montmartre, att man krossat käften på en grenadier i Boulogne, att man varit skulden till 80,000 menniskors död i Mexico. Statschefens slägtingar hafva