Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1870, sida 3

Gustave Flourens kände medborgaren Rochefort, som nyss förut varit blek. matt och uppgifven af trötthet, att hans mellankomst blifvit nödvändig, och höll från ett fönster följande tal: ö Medborgare, vid en så allvarsam tilldragelse och i ett så svårt läge är det, jag begriper det, omöjligt att iakttaga den måtta, som vår sköna saks intresse fordrar. Oöfvervinneliga hinder vänta oss vid portarne till Paris. Styrelsen, jag vet det från säker källa, styrelsen har vidtagit fruktansvärda strategiska anstalter. Det är oss nästan omöjligt att föra Noirs lik till Paris. Altid färdig att förkrossa oss, afbidar fienden blott tillfället. vi besitta öfverlägsenheten i antal, jag är nog lycklig att kunna intyga det (handklappningar); men han är beväpnad, och i ären det icke. vRättvisan skall komma (handklappningar). Ni sägen, att vi i dag hafva ett tillfälle utan lika, och att ett sådant ej åter skall erbjuda sig. Misstag! En mot undergången lutande styrelse har ännu aldrig förmått resa upp igen. När den börjar halka utföre, är dess fall säkert, nära förestående och dödligt (ja, ja, o. s. v. Det är derföre jag af eder fordrar tålamod och lugn. Låtom oss föra vår broders lik till Neuillys kyrkogård och sedan stilla återvända till Paris. Briu