Ante oc jag hafwa många gånger was vit af olika åsigter, få äfwen nu. Jag sökte förtlara för honom nödwändigheten för herrar grosförer att sänta embud fom utbjuda fina waror. Att dessa oms buds resesätt och lefwerne är gansksa tran: derwärdt mergaf jag, och att manga fom will wara tlyftigare än Ante tlandrate detta profrytteri fom efter deras tanke förtyrare warorna. Jag fade Ante att min tante war: att ett tjog af teosa oms bud med säterhet förser hundra hands lande hwilta eljest sjelfswa woro nödfar tade att resa för att göra fina upptöp. Och att huntra handlande troligen resa bort mera än tjugo profritare tå dess utom deras fränwaro från hemaffärerna tostar tem ide få obetypligt. Rorg hwad Herrn alltid ä slängder att tala, tyckte Ante, ni mill mäl ta tyfthantlarne, de tvär fom altid hafwa få schene waror att följa, ocksä iförjwar? Nej min lära Ante, det will jag wisst inte, swarade jag lugnante. Nu tomma wi säterligen öjwerene. Jag ffall föga dig: att jag anser detta trinastrytande tepmanftap af fårana, fom en lantg: pläga, ed) att tet gör mig mycket endt att je troppsarbetarne och deras famil: jer förse fig och täta lura fig af tecsa nasarener, hwilkas hela lager i allmänbet endast består af tdåliga waror och bjeffs. Jag hylhar frihet och tonturrens. som en lijesat, men stulle tock fom en rutital ätgärd och — för att tala dip i lag — wilja hänga hälften af dem, ten andra häljten till warnagel. Het war ort det af herrn, slöna ord. Det låter fig deck ej göra Ante och är i fjelfwa wertet ej heller min mening; men det finnes ett annat sätt fom mil wertar mera langsamt men tod lika få tert och det är: att altrig köpa något af vem. Det will jag werkligen retommenvera till en och hwar. Ar det få att tet owiltorligen behöjs tringwandrande handlande, tå fon ju landets innebYygga: re flå fig verpå. Man fan då hafwa någon utsigt att inte blifwa luggad för mydet och stule man någon gång blifwa vet, har man ätminstone den tillrerö: ställelsen att tet afluggade stannar in: om landet. Ante fann min åsigt riktig. Han är i själ och hjerta en hederspascha, herr redaktör, möjligen något för mycket ras dital. Missförhållanren och seciala dafz wäntheter refletterar ban öfwer; ingens ting undgär hans uppmärtsamhet och allt meddelar han mig jör att höra min tante. Håkan.