Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1870, sida 2

Gresfoy-Marie, der Viktor Noir då bodde. Tidniugsskrifvaren lyssnade på hans anförandeoch när motståndaren tystnat, sade Viktor Noir, som endast rådfrågade sitt mod: Vin herre, jag står till er tjenst, så fort ni önskar och på det sätt, som ni önskar.n Den andre upplyfte då sin med blyklump försedda käpp öfver den unge Herkules och svarade: Jag har duellerat tillräckligt. För närvarande blott pryglar jag upp andra. Viktor Noir skulle med ett enda knutnäfslag hafva kunnat utsträcka framför sina fötter den man, som sålunda hotade honom ihans boning; men hvad gjorde han? Han ryckte käppen ur sin motståndares händer, sönderbröt den, satte sig derpå lade armarne i kors och sade: Lät oss ou talas vid om saken, unge man b, och han var dock endast tjugu år gammal, denne modige och fattige gosse, som för priset af sitt blod köpte den folkgunst, som han eftersträfvade! Albert Wolff. Häktningen. Derom berättar Figaro, det blad hvarur vi hemtat förestågode, att ministerpresidenten Ollivier, så fort han fatt kännedom om tilldragelsen, genast befalte prinsens häktande, och att det förut utspridda ryktet att denne öfvorlemnat sig sjelf åt myndigheterna