Prins Pierre Bonapartes mordbragd. (Forts. fr. föreg. n:r.) Sädan var den stackars gossen, god, naiv, hängifven och vänskapsfull. Han dolde ett förträfligt hjerta under ett grott omhölje, åtnjöt en berghelsa, som tycktes trotsa döden, och var en vän, begafvad med en tillgifvenhet, som bestod alla prof. Det var en oslipad diamant infattad i jern. Om han nägon gång råkade i gräl, gjorde han det nästan alltid för att taga sina vänner i försvar, och om hans Herkuliska arm försökte sina krafter på en motståndare, skedde det likaledes för en väns skull. Med tjuguåringens hela glöd svärmade Viktor Noir för det, som syntes honom sant och rätt; men om han gjorde sig skyldig till sin ålders öfverdrifter, besatt han å andra sidan äfven dess ädla instinkter och storsinnade hängifvenhet. Ohayndterlig när det gälde att försvara dem, som han älskade, var han den behagligaste och bäste, när leken blott afsåg hans egen person. Ett enda exempel skall vara tillräckligt att fullborda haus porträtt. En morgon sistlidne vinter instälde sig en för sina manga kravaller ökänd, ung kurtisör i det hotel garni vid rue