sade Heger, vskulle tro, att döden här har uppslagit sitt högkvarter. Jag kan likväl försäkra Eder, herr general, om motsatsen. Spielbergs höga läge, de här nästan oafbrutet blåsande vindarne och drickesvattuets utmärkta beskaffenhet verka ytterst gynsamt på organismen. Folket här dör mest af ålderdomssvaghet, och ännu aldrig har en sjukdom, som förhärjande genomtågat landet, gjort Spielberg ett besök. Jag är öfvertygad om, att vi här skulle haft mycket färre sjuka, om ej sjukvården varit så god, ty detta lockar mången till den slugaste förställning.o I rummet för tilltrisknande såg herr de Martel en ung fånge, hvas vackra, intagande drag vitnade om sorgbundenhet. Sittande på en stol, läste han i en bok med så stor ifver, att han ej förr varseblef de inträdande, än föreståndaren tilltalade honom. Fången reste sig upp; men då han såg en främling framför sig, öfverdrogs hans ansigte af en djup rodnad, och hans mörka, själfulla ögon sökte bestörta marken. Jag frågade, huru han mår?9 upprepade Heger. Jag känner mig redan stark nog att kunna arbeta och ämnade just anmäla mig frisks, svarade den tillfrågade, synbart beklämd om hjertat. Hvad är det Ni läser, Zielner? låt mig se! — En bok om bergsvä