Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1870, sida 2

bleka avleten förlänade dessa gestalter ett hemskt utseende. Omkring fötterna buro de oÖspringjernv. d. v. s. en boja af två och en helf fots längd, hvars ändar bestodo af två större jernringar, hvilka omslöto foten ofvanföre vristen. För att för dessa fångar underlätta gåendet, bands en del af bojan medelst ett snöre kring venstra smalbenet. Som dock spinnare, väfvare och svarvare vid sina arbeten behölde röra foten lika iedigt som handen, lossades under arbetstiden deras ena jernring. Heger förde generalen från den ena verkstaden till den andra, och denne betraktade med intresse detta galleri af förbrytarefysionomier. På ett ställe möttes han af ögon utan anda eller själslif, medan han på andra ställen såg blickar, hvarr afspeglades en demonisk vrede deröfver, att en nysiken fremling vågade intränga i djupet af deras skam. Å andra sidan fattades d t ej ansigten, som buro spår af ångrens tarar. Dessa voro viljesvaga olyckliga, hvilka ej hjertats förhärdelse utan brist på kraft att motstå frestelsen fört till Spielberg. Då de kommo till klädväfveriet, såg herr de Martel, fastän det var middagshvila, åtskilliga fånsar med all flit arbeta i sina väfstolar. IIau trodde strax, att de gjorde det af tvång; men Heger upplyste honom att det skedde af egen fri vilja, ty för hvarje aln,