Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1870, sida 1

(95) Sophi dkingsten. Rägot om Skolorna. Ett gammalt aott ortspråk lyder: eSiu mig med hwem tu umgös och jan skall föga dia, hurudan du är! Tillämpatt i stort på ert helt solk eller på inbyagarna i en lanrskel, skulle vet heta: Såtane erra fellskolor äro, sårane ären J oc fjelfme! Beböfwes något bewis härför? Wäl icke i wåra dagar! Jcke för dem som älska follet, fom wela att vet skall böja fia ej blott till Yttre likställiahet i por litifft och focialt hänseende utan äfwen til inre jemnbördighet i intellektuelt och moraliskt afseende med vem, fom i förra fallet äro bättre, tack ware mår medele tirelagstiftnina och fom i fevnare fallet wilja anses bättre. 3Jcke heller för vem, som anse follet för en braftande frag; ty de måärka eller åtminstone befara att denna braffanre fras mwärer dem öfwer bhufmudet och de äro få rät va derför, att til och med de okunniga bland rem ropa högt, ja kanske högst på, att förft mäste follet få kunskaper och bildning och sedan skall alt annat gott tillfalla det. Denne fednare art af kärleken till funffaper är — röranre, men bar tyNåd. Jaseng hUfastee kvor than glärja fig åt ven; ty ten werkar understundom gott, äfwen om den ide, i fin, är acc. Wi erinra of med anletning häraf ett fall från södra Swerge, ver någonstäres en bonde, en ärlig och högt aktad danneman waltes till medlem af fyrtos mötet. Det war fart att vetta ide skulle smaka wisst folf wäl, isynnerhet fom ten walra i sin egenskar af riksdagsman wäckt motion om biskopsembetenas afskaffante och befarades skola, äfwen offentligen, yrka på församlingsmedlemmarnes — oc ide ten töra enendos mens — absoluta rätt att wälja församlingsföreståndare, det mille säna: prest. Nå wäl, hwat händer?) Ja, för att på arund af den waltes okunnighet funna flandra walet, nödgades man upställa aanffa stora fortringar på höga lunskaper hos den, fom man wille anfr lämpliga oc duglig Och då man hånligt frågade efter hano kunskaper i teologi, latin, grekiska, hebreiska, och wäl ett dussin andra ämnen för wetenskaper, begagnade man en få ofantlig måttstock, att ingen af de lärdaste män — han måtte gerna hafwa tagit t. o. m. pastoralexamen — kunde hålla målet! Så stora kunskaper wille man finna hos en.bonde, vå det blef fråga om hang fompetens för kyrkomötet; men man bade wäl låtit pruta med sig, om mannen tas git någon eramen. Detta inom parentes och såsom bewis på att somliga, när de fråga efter kunskaper, mena examen, fom rod, när den som bäst warit hafwer, envaft betednar kunskap, fom — funnits. För att nu återgå till wårt egentliga ämne, få tyckas alla meds eller motwilliat wara anse om den oberäkneliga wins sten att wära folkskolor ordnas på det bästa möjliaaste sätt. Detta är få myc tet mera glä jande fom denna infiat på sistone, werkat ett lifaktigt intresse för folkskolan äfwen hos det esentliga folket, hos dem, fom företrådswis hafwa att söka sin bildnina derstädes. Ett slående exempel härpå mar den öfwarläganina som i söndags åtta dagar sedan hölls inom härwarande arbetareförening rös vande folkskolans behof af utweckling. Der höjtes allwarliga röster emot det nuwarande tillståndet, vå stolan epentligen och upprigtigt taladt endast är en förberedande nattwarrsskola och såsom får dan måste hufwursaktigen sysselsätta fig med att vå ten förståntsdördande, mefas