Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1870, sida 3

bliotet för de arbetande klasserna tillhopa ide mindre än 9,450 rer, synes bäraf att Utskänkn. Bolaget, reglemente likmätigt, beredt utwäg och medel till gagneliga föres tag och mwälgörande anstalter inom fams hället, samt att follets skolor blifwit ins galunda styfmoderligt behandlade, utan twertom helt broderligt kommit i åtnjur tande af, i det närmaste, lifta mycket fom Elementarlärowerket. Hwad widare beträffar paståendet, att en del krogföreståndare, af upgifwen orsak, hotats med upsägning och att sådant hot jemwäl gått wertställighet, är detta en anklagelse emot Directionen, fom under tecknade, direltionsledamöter, icke bemöta i Eder tidning, utan får Ri, Herr Mer daktör, derför swara å ort och ställe, fom wederbör, samt der få godt fig göra låter bemantla dessa lögnaktiga upgifter oh wrängta framställningar till allmändetens förwillante och förlerando. Fahlun den 12 Januari 1870. A. Fr. Polheimer. J. G. Hammar. E. G. Wahlin. — I Olandsbladet för den, 8 dennes läses: Det lilla goda ölandet (Oland) är på sätt och wis förlorasdt; ty ffuldföttningss systemet har här anlitats i alldeles för bred siala. Efter berätning häftar ön i skuld för nära 2 millioner rdr rmt. We: serligen äro mi för år 1869, af den höas ste begåfwade med en rik skörd, men hwad förslår detta all denstund sädespriserna äro oc) fortfarande blifwa låga. Många ipans målsproousenter gömma på fin spanmäl till wåren i hopp att priserna då skola höjas och afhjelpa sina tillfälliga bebof med lån ur bankerna, hwaremot andra utsålt fina förråder få att de vu ide ent en egen fafa till julen utan måst borga spanmål till nästa höst för bestämdt pris, 17 a 18 ror per tunna. Hwarthån ett dylitt skuldsättningssystem till slut skall leda, ken hwar och en inse. — Cgendomlig petition. Tirettiofvra inom Boräs boende arbetare ha inlemnat till nämnde stads magistrat en petition: petitionärerna anhålla det magistraten ä lämplig dag å rådhuset sammankallar ftas dens herrar röstegande inwänare, för att höras huruwida de wille, lilsom i flera andra städer skett, besluta och förena sig om att icke från landet intaga andra ar betare, än dem fom wistas ä deras jordegendomar å landet, utan anlita stadens arbetare mot skälig dagspenning såsom ef ter hwad markersgåängtaxan årligen bestämmer, eller efter hwat hrr färgerifabrikörer fina arbetare betala; i öfrigt föreslås, det magisttraten måtte stadga ett vite för den fom intager arbetare från landet.