Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1870, sida 3

faderoch moderlös, hade han ej något annat stöd än farfadren. Hela dagen grubblade C. öfver brefvets sorgliga innehåll, och, såsom en naturlig följd af detta grubblande, hade C. följande natt en dröm, hvilken skakade hela hans inre. Han drömde, att han, tillika med farfadren, befann sig i Stefanskyrkan, och att han, hållande sin hand i farfadrens, jemte honom vandrade uppför kyrkans stora hufvudgång. Framkomue nästan til! altaret blefvo — såsom C. tyckte — farfadren och sonsonen några ögonblick stillastående midt emot hvarannan. Derpå yttrade farfadren de orden:o Maximilian, jag dör! Tänk stundom på mig, och lef redligt och rättskaffens! — Med dessa ord tyckte C. att farfadren nedsjönk och försvann genom golfvet, och C. vaknade förskräckt. En vecka efter denna dröm fick C. åter ett bref från Breslau. Det var ett sorgebref. C. tänkte på sin dröm och öppnade brefvet under tårar. Farfadren hade för sex dagar sedan lugnt och stilla afsomnat. C. kände lifligt sin förlust, och hans saknad var uppriktig. Länge höll han sig afskild från verlden och egnade alla sina tankar åt sitt öfvergifna tillstånd. Men slutligen lyckades förnuftet att besegra den ungdomliga nedslagenheten. C. började åter att besöka