Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1870, sida 1

officiela gradmätaren af de kungliga ems betemännens anseende, eger något lyckande för swaga själar. Och titlarne sedan! Och uniformerna sedan. Ja, alt intygar, att wår embetsmannakår utgör en klass för sig, med intressen, som ef åro det öfriga folkets, och sträfwanden, fom fölrrigtigt skapar en gapande tlyfs ta mellan dem och landets öfriga barn. Med den undantagsställnina, hwari embetsmannaklassen befinner fia, fom manhänger oc vet förhållande, att staten, alldeles emot det bruk, förftånrisa menniskor eljest följa, bland fina tjenare upptager och inregistrerar alla, hwilla härtill anmäla fia, fom strax sättas till de mest fimpla göromål och under löne are eller fortare tid få åtnöja sig med de smulor, fom falla från det rita embetsmannabordet. Om de göromål, dessa extra orrinarier bestrida, fan i många fall sägas, att de äro till för reras ffull, fom förrätta vem, och ide twärtem. Od) vet är onefligen nörwändigheten att sysselsälta denna, ännu hufwudsakligen på expektansen lefwande skara af rasta ungdomar, som birragit att skapa detta få ofta och kraftigt klandrare månaffrifs weri, fom redan genom wärret af det terwid anwänta papperet kostar staten en rätt ansenlig summa årligen. Det är ock under inflytande af dessa missförhällanden, fom ätskilliaa af de nes tersta tinnarne på embetsmannastegen tilllommit. Många ar de öfwersta ha deremet för sin tillkomst att tacka högsta wiljans behof att på ett hedrande sätt belöna en eller annan person för wisad nit i ten riktning här ofwan blifwit antydt. Och bur de än från början tills kommit, få är det vod ett faktum, fom til oc) med i ett nyligen utfärdatt res gerinsbeslut wunnit erkännande, att mår statsbudget tynges of en mängd onyt tiga embeten. Men ter ett sårdant för: hållande fan, ehuru al en mängd för: ståndigt folf påpekadt oc motarbitart, fortfara den ena mansåldern efter den andra, hwem fan wäl förnela, att es der existerar en byräfrati? Wi komma såletdes öfwerens om, att Swerige werkligen eger en byråkrati, att wåra embetsmän äro uppfylva af faftanda od) att ven dem förlänade matt och mynrigbet äro för ftoraf) och ha fin grunrd i en alldeles falff uppfattning af deras bestämmelse. (U. bl.) ) Wan behöfwer i i detta hänseende blott erinra sig det bekanta Tullbergsta målet och bland de fednare dagarnes företeelser arresteringsåtgärden mot doktor Leijer. Båda kunna werkligen gifwa anledning fråga, om wi bo i Swerige eler Nyftand? Red. anm.