Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1870, sida 2

ide äfwen Norrland snart finge fin andel! Or ordf. erinrade om att jernwägarne redan 1868 lemnat ett öfwerskott af 3 proc., som enligt sakkunniges samstämmande omdöme kommer att år från ör ökas i mån nf bibanornas alt större mängr; få att man fan hoppag att ftaten blir i ftånd att dermed betäcka rän: torna på jernwägslånen. Af hwilken betydelse en jernwäg wore inses, om man betänker, att t. er. fors net gälte 13 rdr i Sept. och Ott. mår nader innan sjöfarten upphörde, men nu icke kestar mer än 9 ror. Om frak: ten högst antages till 1 rdr 25 öre, uppkommer en behållning af 2 rdr 75 öre för hwar tunna forn. Cfter denna utredning förklarare mör tet enhälliat: Jernwägar äro för Norr: land af största wigt och i högsta grad a; behofwet påkallade. Riktningen af norra stambanan. Hr Frånberg framhöll ven anmärkninaswärda meningesliljaktighet fom rörandnorra stambanans rikttning ägt rum icke blott bland privata personer utan äfwen inom myndigheter, ja t. o. m. bog riksrag och regering. Först ber flög att jernwägen skulle gå från Upsala til Sala och derifrån en aren i nord westlig och en annan i nordlig riktning, hwarom regeringen aflät proposition till 1856 ärs ständer. Nu har fjolårets statsutskott förordadt sträckningen utefter Mälarens norra strand, som dock icke torde bära sig så wäl fom den förstnämnda. Orrsf. önskade att man ej skulle uttala sig för nägon af de olika åsigter, hwilka söka göra sig gällande angående banans riktning innan den kommer till Norrlands gräns, utan öfwerlemna det åt riksdagsmännens eget bepröfwande. Men seran ven tommit till Storvik eller Ljusdal är bet af wigt att bestämma tess läge, hwarom för öfrigt, som wanliatwis är händelsen, meningarna äro delade. Någre önska, att ten drages öfwer Torps: hammar till lämplig punkt wid Angermanelfwen, i hwilket fall wår ort nöd: gas bygga en särskild bana, hwarförutom mellan Ljusdal och Torpshammar jorden är dålig och marten oländig, få att bäremot tala både wärt och sakens eget allmänna intresse. Deremet har sträckningen öfwer Hassela, Attmar, Matfors, Jndalselfwen wid Swedje till Sollefteå alla möjliga förmåner: wägen är den lortaste, läget det bästa, elföfwergångarne lättare än annorstärtes, byagnadvstoftnaven blir billi: pare, hwarjemte denna trakt redan är tultiverad oc har en ganska högt up: drifwen industri. Det blir för landbe: folkningen ofantligt lätt att komma till Sundswall, hwars läge, ypperliga hamn och stora merkantila öfwerlägsenhet lof wa den en stor framtid. Hr Tjerulund förklarade siig wara af samma tanke som ordf. af den helt naturliga anledning att det är bättre att följa ådalarne än att nödgas fpränga dyra tunnelar genom bergen, hwarför ockjå jernwägen ide utan orimliga tfojt: nader skulle funnat på annat ftälle dra: gas genom Mertelpad. I Mötet godkånre enhälligt den af ordf. förordade riktningen till Sollefteå. (Foris.) men huru långt viste vi icke. OmgSi