Norrländska Korrespondenten – 31 december 1869, sida 3

Intrycket af dessa ord läter icke beskrifva tig. Den qvinna jag ända till förgudning hade dyrkat, tillhörde icke allenast en ringaktad kast, utan hon var äfven — en tjuf. Jag kastade mig ned på en stol, nära nog oförmögen att kunna stå, och jag mumlade några osammanhängande ord. — Fördöm mig icke, — sade hon, — utan lyssna till skildringen af en olycklig passion, som fört mig till den punkt. dit jag kommit. Hon började i korta men skarpa drag skildra sitt förflutna lif. Hou var dotter till en polsk köpman och född i Warshau. Hennes far blef för något knep eller bedrägeri, som han begått emot regeringen, sänd till Sibirien och flickan och modern flydde från Polen. De begäfvo sig till Paris, och der blef det polska barnet upptaget af en gammal rik fransyska, som åtog sig hennes, uppfostran och att sörja för hennes tramtid. Madame Dubois var enka och strängt gudfruktig. Hon förde ett ytterst indraget lif och i denna klosterlika enformighet och stränghet uppväxte Kattinka, ett lifligt barn, som brann af åtrå att få komma ut i verlden. Vid sexton års ålder fattade hon tycke för en ung man, som dagligen gick förbi hennes fönster, och deuna böjelse utvecklade sig till en så stark och häf