som resa för sitt röj. eller nytta, och icke för affärer, gerua stauna öfver der några dagar. Vi, tillika med en svensk familj, som vi haft ressälslap med, togo in på hdtell ellollande, belägut vid floden. Präktiga rum, god uppasniug och välsmakande mat vankades der. vi superade och sutto derefter en stunnd — tillsammans och pratade. Min syster och mina reskamrater hade fästat sigvid en man, som varit i samma kupe som vi från Berlin. De påstodo, att han bestämdt förstod svenka spräket, emedan han med synbart intresse lyssnat till hvad vi talat. lIans ögon lyste så underligt, när vi afhandlade Polensl olycka ock de arma polackarnes strida, menade fru M—. kDet var bestemdt en polacka, inföll min syster. ÅAlldeles ickes, försäkrade herr M—, chan såg mig ut rätt och slätt som en ätventyrare och om jag icke vore fullt örvertygad, att han icke begrep ett eada ord svenska, skulle jag vilja påstå, att hans ögon lyste mest då Alfred talade om de 4,000 thaler hau har i sin kappsäck. Jag kade icke alls fästat någon uppmäöksamhet vid karlen och kunde således icke fälla något omdöme; men de båda fruntimren voro fullt förvissade, att det var en stackars polack, stadd