Men J, ärewördige bröder, ären nu för samlade i tristi namn (Matth. 18,20) för att med oss aflägga witnesbörd för Guds ord och för Jesu. tristi ord (Apot. 1,2) och för att med oss wisa Guds wäg för mennistorna (Matth. 22,16) och för att med oss Under den heliga andas ledning döma öfwer en salskeligen s.rt wetenslaps (Tim. 6,20) irrläror. Ty om någonsin fordrar i wår tid, då jorden wertligen lyser och öfmerfwämmas af fina bebygga: res forderf (Esaias 24, 4, 6) ifren för den gudomliga nåden och för Herrans hjords mwäljärd, att wi samla of omtring Zion och taga det i wårt beslydd. 3 fon ju, ärewördige bröder, hur wåldsamt menni stoslagtets gamle fiende har angripit och änun angriper Guds hua. Genom hans bemödante har de ogudattiges fanrman: fwärjning gripit wita omtring fig och för ver nu, start genöm fin ewighet, mäktig genom fina medel, sast genom fina inrättningar och förebärande friheten fom täck. mantel, det häftigaste tvig mot tristi be liga lyrta. J tånnen atltför mål detta krigs natur, tess muren, framsteg och olas ner. J fen hur man förwrånger de AD da läror, på hwilta de mensiliga förbål: landena hwila, I fen lögnens och förderf: wets många konster, hwarigenom vättmisans, ärbarhetens och auttoritetens heljosamma bojor uplössas, de onda begären uptändas och den kristna tron utplånas utplånas ur sinnena. få att man mufte Oe fara Guds kyrlas untergång, fåmira ten ffulle funna tillintetgöras genom några menskliga ansträngningar. Men intet är mältigare än lyrfan, har den helige IJoz hannes Kryfostomus sagt: kyrlan är mät: tigare än sjelwa himlen. Himmel och jord skola förgas, men mina ord kola icke förgås. Hwilla ord? Du är hälleberget, och på detta hälleberg slall jag upbygga min tyrla, oc) belvetets portar skola icke wara henne öfwermåltige (Homil. ante exil. n. 1.) Men ehuru Guds rite wi lar på omtaglig grund, så ha wi likwäl, betlagande detta sinnenao förderf, trott oss böra följa den wäg och de planer hwilfa wi anseft nyttiga och passande för ait afhjelpa fyrfang stora skador. Efter mo act öfwerwägande och långa böner och ef ter att ha rårgjort med wåra ärewördiga bröder, och den heliga romerska tyrkans fardinaler, samt äfwen inhemtat flere bi skopars tankar, ha mi beslutat sammanfalla Eder, ärewördige bröder, hwilka ären jordens salt och Herrans bjords wättare och herdar, till renna Petri stol; och i tag fira wi med Guds nåd, fom undanröjt alla hinder för en så stor sak, det heliga mötets öpnande. Wåra tänslor af kärlek äro så öfwerswallande i detta ögonblick, att wi icke kunna innesluta dem i wårt bröst. Ty wi tro oss wid er anblick skå da hela den katolsta trons familj, — mår dyraste söner; och wi tunna ide afhålla oss från att uttala wår tacksamhet mot eder alla och anropa Gud att för er tro måtte finnas pröfning till lof, pris och ära, när Kristus Jesus blifwer uppenvar. (Petri 1,7.) Wi tänka äfwen på dem, hwilla afwikit från sanningens och rätts wisans och den sanna lycksalighetens stig, och tunna skänta dem hjelp och räddning! Widare ha wi måra ögon riktade på detta den förste apostelens segertecken, wid wil fet wi stå, på denna goda stad, fom genom Guds nåd ide blef öfwerlemnad till föl: tenn pluntring, på detta af oss så älskade romerska solt, of hwars beständiga kärlet