dade ut. Emot mig kom en stor katt som troligen praktiverat sig in genom balkongsfönstrst. ty ene rutan var sönderslagen. Ja: erinrade nig likväl ögonblickligen N—s ord om karlen i kupen, och qvinnan jag sett promenera utanför fönstret, framstod äfven för mitt minne. Balkongen låg icke högre från marken, än att man beqvämt kunde transportera sig upp på densamma, förmedelst en stege. Jag började se efter om någon af mina effekter voro rubbade, undersökte låset på min kappsäck m. m. men allt var i samma skick som då jag den föregående aftonen len nade salongen. Jag gick till min syster dörr, för att ötvertyga mig, att hon icke blifvit skrämd af den orostiftande katten. Fullkomligt lugnad återvände jag till min sängkammare och insomnade tungt. Besynnerligt nog föreföll det mig under sömnen liksom om någon varit inne i mitt sofrum, men då jag på morgonen. vaknade ansag jag detta såsom en dröm. Min klocka min börs och mina öfriga effekter af värde lågo orörde och jag skrattade åt min egen inbillning under natten. Då jag visade uppassaren det sönderslagna fönstret yttrade han: Vi hafva rakat ut för en fördömd katt, som under nägon tid hemsöker hotellet. om nätterna och från balkongerna transporterar sig in genom glas