Norrländska Korrespondenten – 21 december 1869, sida 2

— Jag har fått ett telegram, ett högst eget telegram; — sade han, tog ett papper ur fickan och lemnade herr Ducard. Det innehöll: Hurudant är Ducards uppförande nu för tiden? Svara sanningsenligt. Amelie Ducard. Stockholm o. s. v. — Således är det ni som korresponderar med min hustru . . . således är det för er skull hon lemnat make och hem! — utropade Durcard, fattande Falkers arm och skakade den häftigt. — Herre! Det var mig en plåga att gå hit och jag gjorde det endast för atf säga, det ni är en skurk, som förstört en ung oskyldig flickas rykte. — Mon dieu, hvad säger ni ... en ung flickas rykte. — sade fransmannen och släppte Falkers arm. — För mig behöfver ni icke hyckla? Ni vet mer än väl, hvilken familj ni störtat i den djupaste sorg. — Ma foi, jag begriper inte ett ord. — Ån Selma Grill då, erkänner ni inte att ni älskar henne? Herr Ducard skrattade. Det var ett muntert, klingande skratt. Herr Falker kände sig nästan smittad deraf. — Hvem skyller mig för att älska den lilla Selma? — Det gör hela staden. — Hvem har kunnat finna upp en sådan dårskap?