Norrländska Korrespondenten – 17 december 1869, sida 3

Raunssorts-NyIjeter. Ekesjö. Södra Wedbo häradsrätt böll den 8 d:s ransakning med twå gossar af omkring 14 års ålder, fom ftodo tills talade för inbrottsstöld. Det sorgliga i detta mål ökades än mera af den oms ftändiaheten att re stackars gossarne, hwilka. små och spensliga och med en sjuklig hy, buro alla tecken till ten Httersta wanwärd. woro instämde af den ene gossens naturlise man kunde fast heldre säga onaturlige fader, och detta för en stöld af några småsader, hwilkas wärte uppskattares lill en obetydliahet. Fadren, som war sjelf närwarande mid ransakningen och derwid wisade sig sakna all faderlig känsla för sitt baru, nöjre sig icke ens met att hafwa angifwit de små missrådarne; han till oc med yrkar ve answar å rem enligt lap, stället att bang samwete bort intala honom mild het met sitt olyckliga barn, fom påtar ligen genom en straffbar manmård blifwit ett brottets offer. Fadren hade, ens ligt egna uppaifter, ide befattat fig med fin fou ve senare åren, utan hade denne wistats hos fin farmoder, medan fadren hade tjenst som dräng å annat ställe och modren, en piga war förswunnen. Gossen betände oförstäldt sitt brott och tycktes ej ens hafwa nagot begrepp om det orätta i sin gerning; han hade en natt plockat bort re nubb hwarmed fönstret till fos drens fammare woro fästade, samt hade genom fönsteröppningen klängt fig in i kammaren och der ur en kista, som han öppnat, bortstulit de omnämnda sakerna, alt medan ven andre gossen stod på ut: post. Då domaren frågade honom om han begått någon mera ftöld och han swarade: nej! uppträdre en landtman och erinrade gossen om huru han för någon tid sedan frå ett mannens förmaringage rum stulit rock, byxor och stöflar. Go: fen bekände genast äfwen detta, och dens na sak togs likaletes till protokollet; per: sedlarne wärderades till 16 rdr. (H. N.) Westerwik. En här i tratten sällsynt men om synnerlig djerfhet witnande bes drift tilldrog fig i Westrume socken nats ten till den 5 dennes, då i en bostad egar ren, en äldre man och dennes sjnka, ofärdiga broder samt piga jemte en på wan: dring stadd kvinna fom fått herberge i stugan, på det obehagligaste sätt stördes i fin hwila af en genom kötsdörren in: trädande karl med ett brinnande ljug och bewäpnad med en i ljusskenet blänkande skrädyxa. Han uppmanade de innemar rante att förhålla fig tysta och stilla få: wida lifwet war dem kärt, medan han företag en liten boupptedning. Detta gemena hot åtföljdt af ej swårförstådda åtbörder, förskaffade honom nyckeln till en schiffonier, den han undersökte och borttog deri befintliga penningar och reds barheter, uppbröt en annan tylik, hwari åtskilligt silfwer förwarades, och när han slutligen mättat sin lystnad efter ur och wärdefulla metaller tillgrep han något matwaror samt fråntog slutligen den på golfwet liggande kvinnan hennes hufmud. kläde, i hwilket det röfwade godset knöts; derpå aflägsnade han sig under yttrande