Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 2

fournerar sine fartyg och bryr sig inte om nägot annat. Och fastän gumman styr både man och hus, är hon inte stort klokare och är blind för allt, blott hon får höra, hvilket brillant hufvud hennes Selma har. — Fru Grill är särdeles intagen i herr Ducard, det hörde jag sednast i afton då jag talade med henne. — Jo det är en skön sak. Jag tycker han ser infernalisk ut. — Kors, säger du det, — sade fru Lenander och betraktade noga herr Ducars svarta, slätkammade har och smärta figur. — Jag har alltid tyckt han såg ut som kunde han hvarken se till höger eller venster och aldra minst göra något snedsprång. — Sadana äro just de värsta. — Ack det är förskräckligt. Huru ångrar jag inte att jag lofvat Selma det min Hilda skulle få tagalektioner och följa med på onsdagssoirberna, då eleverna öfva sig i franskan. Men Selma bad mig så enträget härom. — Du kan ju ännu neka härtill, om du vill, söta du. Men jag ber dig observera blott — öga i äåga. Nu är det complett, se huru de trycka hvarandras händer. Hvad säger du nu? — Kära Gabriella, detta går för längt! — Det är afskyvärdt. — Det är alldeles oerhördt. — o0o— Goes