Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 2

båte styrelsen och feftfomitten att enhäilligt förena fig derom, att festen skulle wara tillgänglig för medlemmar. De woro: föreningens storlek; swårigheten att bewilja några men neka andra af icke medlemmar tillträde till festen; lätt: heten för i fråga warande personer att komma in i föreningen; omöjligheten för feftfomitgen att anskaffa lokal och arran: gera alt för den mängd, fom då skulle tillströmma o. s. w. Angående jernwägen Sundswall — Hemgrafwen upstod en liflig adiekussion, under hwilken br Thomee förde denna banas talan emot hrr Nordwall och Bäckström, hwilka ansågo en jernwäg härifrån till Tyrondhjem af wida större wigt och långt mera önskwärd. För sin del beslöt föreningen att tillswidare låta frågan hwila. På yrkande af hrr von Abu och Hults man fattades beslut att tobaksrökning hädanefter ej må ega rum ware sig å lässalen eller wid sammankomsterna. Till sist upstod någon diskussion med anledning af de dryga annongtoftnaderna, Flera talare yttrade fig med en wiss wärma i den rittning, att föreninz gen borde fom sitt organ anse ten tid: ning här på platsen, fom alt från för: sta stunden wisat Mort intresse för föreningen och) att annonserna ej borde in: föras i den fom altid ådagalagt minst sagdt likgiltinhet. Emellertid fattades härom intet beslut, då ordf uplyst att styrelsen egde ensam afgörande matt i detta fall och blott önskat höra föreniugens tankar. Härmed afslutades föreningens fam manfomster före jul. — Stadsfullmäktige slutade med fre ragesessionen fin werkfambet för äret. Of är det på gota grunder omöjligt att fälla något omdöme örwer det sätt, hwarpå dessa representanter fullgjort de åligganden, fom följa af vet förtroende hwarmed deras komittenter hedrat vem. Föga intresfe skulle det måhända ocksä exa för den stora allmänheten, hwars maft att inwerka på utgången af dessa wal hittills warit förswinnande liten. Och dock torte få städer finnas, der, i lithet med hwad fallet år i wår stad, handtwerkerierna ega så många af sina män i stadens representation. Ja, här har rikeromen t. o. m. wisat ven artig: heten emot de egentliga arbetarnas djupa lever att ur tessa taga en fullmäktia. Han skall, derom äro wi förwissade, ej blifwa ensam länge! För förhandlingarne redogöra wi på annat ställe med så stor utförlighet, som utrymmet medgifwer. Af hwad wi redan i dag införa får läsaren hämta kännedom om ten anmärkninaswärda vistu: fionen angående dir Wikströms i fråga fatta utwifande. Under densamma fom äfwen på tal den åsigt wi uttalat om de herrar stadssullmäktige bwilfa tillhör: ra utskänkningobolaget. Wi hoppas, att wår ärade kollega på platsen, som för någon tid sedan apostroferade oss för wårt omdöme i denna sak, skall bringa till fina läsares kännerom det faktum att inom stadsfullmäktige utan mossägelse påpes kats, hurusom i bränwinefrågans ber handling deltagit af bränwinsbolaget aflönad person. Wi återtomma inom kort till stadens inkomster och utgifter. — Landssiskal Meurling, fom i fil —— — ——