Norrländska Korrespondenten – 7 december 1869, sida 3

denna tafla alltid tillhört den äldste inom slägten och det är i denna egenskap, som jag blifvit hennes egare. Slut. IV. Ett llittebarn. Konung Johan den III var död. Hans son, Sigismund, förut konung i Polen, besteg efter sin fader äfven Svergesthron, men kunde aldrrg vinna sina svenska undersåtares kärlek och förtroende, emedan han var katolik, hvartill kom, att man befarade det en förening med Polen framdeles kunde bliva vådlig för riket. Fresterskapet och menige man slöto sig derföre till hans farbroder, hertig Karl, som var lutherska lärans och sjelfständighetens förförsvarare, hvaremot en stor del af högadeln och de föruäma stodo på Sigismunds sida. Häraf uppkommo långvariga inre strider, ur hvilka Karl slutligen gick segrande och satte kronan på sitt eget hufvud, samt utkräfde en svår hämnd på dem af siu motståndares anhängare, som föllo i hans händer, men större delen räddade sig dock undan till Polen. Emellertid orsakade denna statshvälfning mera än ett århundrade igenom många blodiga strider mellan detta land och Sverige. I det första af dessa krig, som för