pi något afstånd, och hofslag af häSkar hördes. I nästa ögonblick framsprängde en trupp svenskt rytteri. Något framom de öfriga galopperade på en eldig gångare en ung smärt gestalt, iklädd svensk officersuniform, sjubarligen truppens anförare. Han gaf sr häst lösa tyglar och jagade blindt mot fienden, Förskräckta öfver den oförmodade hjelp. som svenskarna erhöllo, ämnade tyskarna taga till flykten, men detta numera för sent. Större delen nedsablades utan skonsamhet, de öfriga tc ros till fångar, och snart var striden a jord X. skyudade nu fram för att tacka iceren, som bragt honom den oförnm dade hjelpen. Men hvem kan beifva hans på samma gång både förv ing och glädje, då han fann, att d. me — hans egen maka. Hav förmådde ej med ord tacka h:one; I rtill var hjertat för fullt. Bi da boppade ned från sina hästar och fö o i hvarandras armar. Fru X. hade genom en svensk spion lerrättad om bakhållet och st den, och då inga officerare för tillfå et voro till hands, satte hon sig ;j lf i spetsen för de henne tillgifna h arerna och skyndade till hjelp. Lycklic vis kom hon i tid; en kvart timma se are och hennes hela lifs lycka hade m hennes mans död varit förlorad.