Norrländska Korrespondenten – 3 december 1869, sida 3

månat aflades medictnsk filosofisk examen af K. E. Ortman, norrländing. — Från Ume skrifwes om ett bap tistbrölloy: Många wärer ha nu blått, säsom man säger, sedan insändaren af tessa råder hade något aft förtälja om i författarewäg. Anledningen bwarföre min oltärta penna nu får göra tienst, tommer fia rverutaf, att men tid efter annan fer utt tidningarne, burusom uti mellersta och förra Swerige perfouer ingå äktenskoap, utan att wara betjenta af statekyrkans prester samt insäntaren nu haft nöjet bewista en dylik fest, hmwilfen eate rum den 20 innewarante November — utan twifwel ren första bär på orten. Seran gåsterna woro samlare inträdde brurparet, vå brudgummen yttrade: Jnför eder här församlare gäster, flägtingar och männer får jag tilfännagifwa, att jag MN. N tager der denna min tros lofwade N. N. till min äkta hustru och lofwar att med Gurs hjelp älska och wärda benne såsom det anstår en man och säsom ett insegel derpå gifwer jag benne denna ring; hwårefter bruden swarade: Jag N. MN. tager vig N N. till min äkta man och lofwar att med Guds hielp älska och wara vig undervås nig fåfom vet anstär en ätta hustru och föfom ett insegel emottoger jag denna tina. I Sedan uppmanade brudgummen någon af bröderna att båha ett fort tal samt nerfalla Guds wälsignelse öfwer de nys gifta. Detta skedde oc. Talaren dit rade unsefär följande: Som detta är vet första baptistbrölloppet inom WVefterbotten, är man skylrig gåsterna en fort redegörelfe, hwarföre icke prest anlitats att förrätta wigseln. — Wi anfe äfktenskapet wara en borgerlig inrättning op ide en owilkorligt kristlig. Om inga andra äftenffap more giltiga, än de fom innås med biträre af statskyrkans pre: sterskap, få skulle ide allenast Guds gam. ta förbundsfolk, utan oc alla vem, fom åtnjuta reliniensfribet och sårana lanar, fom medaifwa och erkånna civiläktenskap, lefwa uti oäkta tillstånd. Enligt dessa asinter wore icke Gud, utan presterna äftenskapete stiftare; hwilket mi ide funna erkänna. Det torke wara af alla känrt, att de af wåra trosbröder, som icke blifwit konfirmerade uti statskyrkan, om te än wilja, ide funna få ren ftatgkyrkliga wigseln, ve må för öfrigt wara få bererligt folk fom belft, utan måste anses både inför swenska lagen och en stor del af swenska folket såsom de ter lefwa uti otukt; hwarföre wi emot all tenna okunniahet och orättwisa wilja inläaga en bestämd protest. Sädana äro de motiver, hwarjöre dessa fyskon ej begagnat den kyrkliga wiaseln, hwilken de såsom konfirmerare kunnat få. Seran talaren slutat, förenade bröl. lopsaästerno fig uti en fort men allwarlig bön om Gurs wålsignelse; bwarefter ret omwexlades med såna och Gurs ords betraktante. Det hela företedde en, fås fom insåndaren tyckte, helgqad glädiefest. Bröllopysgäst. — Religionsfrihetens stora gruntsats winner alltmer terräng i wåärt broderlant, Norge. Detta är få mycket mer, alärjande fom änra till på alira sista tiden ytterligt stel och formalistisk tyrt: lighet warit derstäres rårande just bland