Norrländska Korrespondenten – 30 november 1869, sida 3

tiog hade att vinna. Istället kastade de sig nu öfver en annan del af vallen, som var mindre väl försvarad, och lyckades verkligen att här genom ett hastigt och kraftfullt anfal drifva svenskarna tillbaka och bestiga vallen, oaktadt dessas tappra motstand. Nu instormade en stor mängd danskar i staden, och ett blodigt handgemäng begynte på gatorna. Redan trodde sig danskarna säkra om segern, och allt flera inströmmade öfver vallen i staden, men då lyckades det omsider svenskarna att sönderskjuta deras stormstegar, så att ingen dansk mer kom hvarken in eller ut. De inkomna blefvo nu hårdt ansatta, och en stor mängd nedhuggna; tillochmed ifrån fönstren i husen nedkastades stenar och utgötos sjudande ämnen på fienden, hvarvid många satte lifvet till. Men nu uppträlde plötsligt Jörgen Kock och Peder Rasmussen visade dauskarna en utgång genom den gränd, som kallas Gertruds lucka-. Då de likväl visste att derutanför var en djup graf, i hvilken de första måste drunkna, tills grafven blef fylld, och de efterföljande kunde öfvergå på de drunknades kroppar, så väntade de sjelfva till sist. Men när de nu jemte de sista danskarna skulle utgå, framryckte hastigt en afdelning svenskar och tillspärradeutgången samt höll dem tillbaka. Svenskarnes anförare var Axel Hall. (Forts.)