Norrländska Korrespondenten – 30 november 1869, sida 3

hittills ensam haft försvaret sig uppdraget, emedan han sade sig befara, att denna del komme att härdast ansättas. Fersen, glad öfver den underrättelse han erhållit, forskade ej vidare efter hvarifrån fänriken hade den, utan lät honom behålla denna hemlighet för sig sjelf, då han sådant önskade. I stäliet sammankallade han genast allt befälet och gaf hvar och en sina instruktioner samt ordnade allt med sådan drift och skyndsamhet, att redan i god tid hvarje man var på sin plats och allt färdigt till fiendens emottagande, men detta hade tillika törsiggatt under djup tystnad och med deu största försigtighet, på det ej fienden skulle märka hvad som förehades. i Da Jörgen Kock och Peder Rasmussen märkte de anstalter, som vidtogos, och slutligen sågo några afdelningar soldater anrycka mot vallen, der de voro posterade, flydde de af fruktan att vara förrådda, förskräckta derifrån och gömde sig försigtigt undan för att icke blifva gripna. i Sedan svenskarna. emellertid intagit sina poster ock allt vari ordning, herrskade en spänd väntan, och den djupaste tystnad, som räckte närmare en timmas tid. Då frambröt en mörk massa från det fiendtliga lägret och närmade sig vallarne. På något afstånd ifrån dessa gjorde danskarna ett