Norrländska Korrespondenten – 26 november 1869, sida 4

Hwarjehanda. Twärtom få gumman, som trillade ned för trappan. Nuwarante prosien P. bare, såsom nybakar manister, fons vition i ett arefligt hus i Ståne. P. war stark rökare, och den tobakslult, ban mid sitt inträde i de arefliga fas longerna ofta fpred omkring fia, missboagotde isynnerhet arefwinnan, fom en nång, med anledning reraj, yttrare: ESe, nu bar maJdtistern rökt igen! Att mur ailtern ej fan lägga bort den fula ma nan! Det är få swinaktiat att röka tebat. Genast inföll P. med en tätt artia onanina: twärtom, min nådiga arefwinna, swin tåla inte tebafärök — Gammalt nytt från Upsala. Den befonte filologen, prof. Jhre ftod ei på aod fot med en nationsturator och brus tare, få ofta ban fann tillfälle, bry och arsätta honom. En dag möter han tenn. i demtroppan kommanre med fås ran fart, att ban höl på att sprinaa emlull pros-esern. — Måntro intesäger profeeforn spetsigt, eurator fin ba något sammanbang mer currere (iprinaa)? — Wift modet möjlig, berr projessor, tv jag åtminstone bar altria tyckt om ire (att gå), aenmälte ren atilltolate, skyntsumt fortsättante fin wan. — Undersåtlig wördnad. ÅShaftesburv, fore Cart ten andre af Enaland en gäna fill tenne, jag tror, att ru är ten råliaaste karlen i mitt land. Lercen buaate fir och swarare: Bland untersåtarne, Sir, tror jag werkligen, att jar är bet.