bet fött, att ett par af gossarne gingo in i butiten för att tigga. Klockan å dörren tilltännagaf besöket för den i rummet innanför waraude bodmamsellen, hwilten ins tom och tillsade dem att aflägsna sig. Den ene gick då, under det den andra gömre jig innanför dörren, afwaktande att mamsellen åler gick in i sitt rum, då han gick fram till diffen och tillegnade fig få mucfet som mojligt al warulagret och i tyd: ligaste fall lassan. Cjter wil sörrättadt warf aterwände han åter till sin plats; tamraten ntanfjör ringer ånyo, mamsellen tommer in och tör bort båda de stugga gosjarne, ej anande stölden förr än — sor sent. En del gossar hade sör en längre etid sedan funnit bå det orådet att ga öswer färjan wio Lilla Bommen oc gomma fig utt ditena å ömse fidor af wågen å Hi singön. När nn allmogen om aftonen bes gal fig från staden till hemmet, sa pas: lude Åe små landswägsviddarne på och plunt rade lassen samt togo få mycket smått och godt, såjom tare, jocker. m. m., de tunde tomma öjwer. Att de flera gånger härwidlag gingo tillwäga med den mest oforjynta ojershet bar man sydan sunnit, och stulle de wal råtat ut fer nåttwisan längt förut, om ej allmogen wisat lilgils tighet för fina förluster. En annan for: llaringsgrund härtill är också att sola uti den ljujwa swensta nettarn, som wanligt: wis intagits i allt för itor wantitet, då hemfärden sler. Ytterligare stulle tunna an soras en mångd större och mindre tjuf nader, begångna isynnerhet å salutorgen, inbrott och rymningar, hwilta witna om den mest förwånanswärda wighet od) upp: finningsjormaga; men det amjörda må wara nog, då det gifwer en mer än til: räcklig joreställning om det råämne, hmwilfet jt tl unterga förädlingsprocessen. Huru man går tillwaga i detta häns seende finna wi uti organisationen af den skola, hwarom wi nu tala. Gossarne utöfwa en forts uppsigt öfwer hwarandra, och när någon utebliswer fran stolan, utsandas twänne af lamraterna for att göra efterspaningar och aterbringa den bortgångne, oc de misslyckas sallan uti fi na förehafwunden. Wid raster, eller då gossarne beginva fig till micodagsjpisning å sopptotningsanstalten i Haga, wala de sjeljwa strångt öfwer ordningen och tillje att ej någon tommer untan. Sa, mun fon tryggt, och utan öfwerdrift säga, att stolans larare, hr N. Berggren, förstätt att wäcka ambitionskänsla hos dessa gossar till den grad, att de numera ge nom fin egen inre kraft lyckas besegra fre: stelsen till det onda. De straff, hwilka anwändas mot diciplinärfel, äro mMarnins gar och arrest samt i yttersta nödfall ans utande af polismaktens mellankomst. Alla förseelser, begångna inom eller utom skolan, bwilfa tomma till lärarens kunskap, blifwa genast föremål för undersölning, och det är sällsynt att ej sanningen kommer i dagen och den skyldige erhåller fin mälförtjenta näpst. Stundom äro gossarne sjelswa både angifware och domare, i det läraren wådjar och hemställer till dem, bwad straff den sörsumlige bör få. Som exempel härpå tjenar söljande barättelse. Några gossar hade en dag fått lof att hjelpa en familj att flytta. En af dem stal derunter från en piga en porte: monnå med inneliggande 2vdr. Stölten upptäcktes och den misstänkte gossen blef genast af lamraterna förd till ffolan, der