Norrländska Korrespondenten – 26 november 1869, sida 3

ända till d. 25 Juni, utan att danskarna kunnat vinna något på, staden, men nu var tiden inne, dä dess slutliga öde skulle afgöoras. Det var midnatt; — natten mellan den 24 och 25 Juni — såväl istaden som i danskarnas läger herrskade djup tystnad, endast afbruten af vakternas langsamma och taktmessiga ste; de trötta krigarna hvilade lugnt efter sitt blodiga dagsarbete, mangen af dem skulle kanske nästa natt slumra i den eviga sömnen. Plötsligt kom ifrån det danska lägret en person, insvept i cn vid kappa, som dolde bonom helt och hället, och närmade sig försigtigt stadsmuren. Kommen dit utstötte han en sakta hvissling, hvarvid en repstege genast nedhissades, på hvilken han uppklättrade. Uppe På vallen stod åter en person, äfvenledes inhöljd i en kappa, som han höll uppdragen öfver nedra delen af ansigtet, hvarigenom denne liksom den förre gjordes oigenkänlig. Uppkommen på vallen, fattade den ankommande utan att yttra ett ord den andres arm, hvarefter båda skyndsamt aflägsnade sig inat staden. Under de: att detta försiggick, hade den här posterande vakten gått sin jemna gång fram och ater på vallen utan att anropa eller låtsa märka de bada hemlighetsfulla männen: tydligen