Norrländska Korrespondenten – 26 november 1869, sida 2

rike handlandens gunst, dervid ingalunda åsidosättande sin egen fördel, hvilken han alltid visste främja. Jörgen var nemligen enkling och egde en dotter, Bertha, hvilken var enda barnet och arfvingen till hela hans betydliga förmögenhet och som derjemte var en både vacker cch alskhg flicka. Det var till henne eller rättare till hennes hemgift, som den lille beräknande Peder Rasmussen hade ett godt öga. — Det var bra, att jag råkade dig, — sade Jörgen, da han mätte honom. — Du skall nu följa med hem, ty jag har något af högsta vigt att tala med dig om. — Jag har visserligen mycket, som jag borde ombestyra, men som ni vet star jag alltid först tili ert förfogande, — svarade den krypande och iuställsamme Peder. Hemkommen gaf nu den förbittrade Jörgen fritt luft åt sin hittills något dämpade vrede. — Har man någonsin hört något oförskämdare! — utbrast han — Nedtysta mig på rådhuset, — mig. som väger minst lika mycket som allesammans de der kälkborgarne! ... Men så visst jag beter Jörgen Kock, skall jag veta hämnas. Jag har aldrig tyckt om den här regeringen och svär att skaffa konung Kristian staden, om det ock skall kosta mig win