Historiska Skisser af Bror Gustaf. (Forts. fr. föreg. n:r) Der satt en kvinna, en skön förjusande kvinna, och vid hennes sida en ung man. IIon räckte honom törroligt sin hand, hvilken han förde till sina läppar och hviskade derpå några d i hennes öra, hvilka säkert funno denklang inom hennes bröst; ty hon yntes så säll och lycklig och log sa ildt och kärleksfullt emot honom. — — De älskande voro löjtnant Stackelberg och Ingeborg. Vid denna anblick svindlar det för captenens ögon; vansinnet bemäktigar ig honom, och han utbrister i ett afgrundslikt skratt, hvilket genljidar genom salen. Dansen afstannar, allas ögon riktas åt samma häll; alla bäfva tillbaka af fasa för den syn, som möter dem. Midt i dörröppningen står kaptener; bans händer och kläder äro färgade med blod; haret är i vild oordning; ansigtets blekhet är dödens, och de förvirrade ögonen, på hvilka vansinnet ryckt sin hämska prägel, ligga djupt nsjunkna i sina gropar. Åter skallar ett om möjligt ännu