Norrländska Korrespondenten – 23 november 1869, sida 3

jör honom. Det är derföre ganska fwårt att til berrarnes belåtenhet funna ut tryda allas edra tankar. Herr inger niör Krumlinde har, fom wi meta, blifwit uti stadens tivning för den 11 Maj aroft anfallen af stadens borgmästare. Wi hafwa rerföre i tag manarant fams lats bär, för att uttrycka den bögaktning och det förtroende famvället få enbålligt hyser för hr ingeniören. Herr ingeniören har, utan att reraf för egen räkning funna draga den allra ringaste nytta, wid alla tillfällen gjort sia en ospard möda för samhällets båsto, hwarför mi äro pä det högsta tadfamme. Dessutom baswa wi i metsats till vet anfall, fom blifwit gjordt, stort förs troende för br ingeniörens rerbara, fan: ningeälskande och öppna karaktär. Wi tömma derför wårt glas med den önskan, att br ingeniören fortfarande är och förblifwer öfwertygad om, att hela sambället och alla hans männer bibehälla den aftning, fom wt alla funnit honom förtjent af. Jcke ett enda ontt ord yttrades om borgmästorens embetsförwaltning eler om hans person. Efter kollationens slut mid 9etidven på aftonen följres br Krumlinde till fin bostad af de fleste fom teltagit i tillstäuningen. Detta är nu det, fom gifivit anledning till åtalet. — En klippare. Malmö allehanda innehåller under denna rubrik följande tostliga meddelande: Sweringe bar warit hotatt af många faror, men kanske insen fännbarare än nu, emedan denna botar den täcka delen af dess befolkning. Den lete frestaren, i form af en fon af vag grosse Batertanv, inträrer i landgbyge vens fredliga beningar. Med passionens glör i fina blickar liksom slukar ban te sköna hårprydnarer, fom omsluta re unga täårnornas hufwuren, med rätta reras stolthet och ära. Han framtager en puna, fyld med blinkande thaler, och ref klang öfwerröfwar båre förnuftets och fåfäns pang manande röster. Köpet upppöres, och omedelbart terefter falla ve sköna flätorna för hang obarmhertiga far samt lemna feran fosterlantet för att såsom löehär pryda andra sköna hufwuren. Men bland landets röttrar gifwes det äfwen åtskihiga med fasta karalterer, hwilka emotstå te klingande lockelserna, och för dem måste andra bewekelsegrun ver uppfinnas. Man mwärdrjar rå tillfo: sierlantstånslan, till ten kärlek, fom fols tet seran urminnes tider bewarat för wårt konungabus, och man föregifwer, att af håret en klädnina skall wäfwos att såsom brurgåfwa öJfwerlemnas till prinfseeson Lowifa. För detta ändamål offras perna de nackraste harprydnader, ty intet offer är för stort för att nerläggas på tetta altare, isynnerhet vå ret belös nas med klinaante valuta, För att inte wåra fruntimmer skola komma att se ut fom kfineser, och till sanningens beter, få wi upplysa om, att någon tylifbruds nåfwa naturliatwis afrria warit påtänkt, hwarföre wi bedja eter luana de fofterlänrsta tänslorna, samt behälla edra hår: prydnader till bjert:. wännene ögonfäåanad. — I Ousdags inwigdes Suszkanalen, och en flotta af omkring 200 fartyg före: tog derna få mycket omtalade seglats Ae: nom den öfwer 20 mil långa kanal, fom blifwit gräfd genom öfnens flygsand. På — i mi222 AÄJFfk vl! AI I— t——J—L. .N — AOSAAA —