Norrländska Korrespondenten – 16 november 1869, sida 3

om hon juft ide tager till walspråk Jtob von Tyboes ord, att en Elof general alltid håller fig bakom fina trupper. I fpetfen för utwecklingen behöfwer ingen fy: relse — den må wara monarlisk eller re: publikanst — frukta för radilalismen. Det är blott de kouservativas öfwerdrifna misstro, deras otidiga fruttan, att bakom hwarje reformwän döljer sig en blodröd dandit, deras blindhet för hwad fom rör jig på djupet bland follet, fom bereda narfen för missnöje, politiska utopier och omftörtningsbegär. Utrikes. Frankrite. Söndagens stora tilldragelse i Paris war Henri Recheforts arresterina på franska gränsen och omedelbart derpå följande frigifnina, som det försäkras, på tejsarens speciella befalning. Han ankom till Paris i söndags. Klockan 3 infann han fig på Rappelds byrå och uppträdde samma afton för första aänaen bland fina elektorer wid ett möte, hwilket poliskommissarien fann fig för anlåten att upplöfa i anledning af Rochejorts anfall mot kejsardömet. Da: gen förut egde ett liknande möte rum, wid hwilket man fid meta att Rochefort blifvit arresterad. En medarbetare i Rappel, Albiot, hwilken hemtat No: chefort i Bryesel och kl. I wisade fig inför de församlade wännerna medte lade dem då denna underrättelse. Al biot war blek och upprörd, då han ber steg talarestolen, och berättade, att vå ban och Rochefort kommit till gränssta. tionen, hade en polistommisfarie der städes förklarat Rochefort för arresterad. En obeskriflia rörelse uppstod, och ett länge uthallande rop Yenwe Rochefort! dånade genom rummet. Rocheforts mer kandidater, fäfom Laurier och Cantagrel, uppmanades genast att draga fin til bata och lemna fältet öppet för honom ensam. Cantagrel, hwilken förtlarade Rocheforts arrestering wara en föro: lämpning mot jolfet, samtyckte genast härtil; Laurier gjorde i början några inwändninaar, men gick efter fammantomfteng slut äfwen in derpå. Om ber tallerna mid Rocheforts arrestering be rättade bang följeslagare Albiot följan: de: Tistagen den 2 Nev fid jag af första walkretsens fomitg i uppdrag att inbjuda Rochfort att inställa fig inför fina eleltorer. Jag afreste vagen derpå och träffade i lördags Rochefort. Han sörklarade fia genast beredd att följa min. J går på morgonen lemnade mi Brysfel. Tänt, om man skulle arrestera er på gränfen? fade jag under wäger till honom, Regeringen skal ide begå den: na vumbet, swarade han. Den äm: nar synbarligen läta mig komma tillbaka, för attzicke giswa fia utseende af att frukta mipg Då wi komma till gränsen stego wi ur wagnen för att låta visitera wår packning. Tre herrar, som stodo mid ingången, talade med hwaranbra, under det de betraktade of. Den sene af dem närmare fia plötsligt of och frånade Rochefort: Ar ni herr Ro: defort? — Ja, swarote han. Man bad oss då stiga in i en liten med fejsarinnans porträtt prydd fal. På min fråga hwem han war, swarade han att ban mar poliskommisfarie, och alt han sedan September haft en order att arres