Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 4

tluutih— MJ Just ee 4 MIL Lag 11u fom anwändas på kunskapers inhemtande, de äro ej förgäfwes anwända — derom wittnar nogsamt all erfarenhet. En anuan fiende har ock blifwit omnämnd: Dryckenstapslasten; man får wäl hoppas att de fleste numera ej hafwa att ber kämpa densamma, men ter den hotar att undergräfwa en arbetares Iefnadelycka och wälgång, der bör det ändå till dess motarbetande göra fitt till, att ingå såsom medlem i en förening, fom i fina stadgar säkert fordrar af fina medlemmar oförwitlighet i detta affeenre; dessutom bör betänkas, att finnes det en god anda inom en förening, få böra de öfriga medlemmarna funna utöfwa ett moraliskt twång, få att hwar och en må ause fia owilkorligen skylrin till, att ej hwad på sig ankommer, genom brott mot det sedliga och anständiga åftadkomma förargelfe samt löpa fara att uteflutag. — Dessutom bör genom bdidkussioner och samtal, fom wål i bhithörande frågor förekomma, förståndet upplysas och en öfwertygelse om förtafts linheten af dylikt förwärfwas, samt äf: wen derigenom en ej ringa tibökning winnas i kraften att motstå denna och andra laster, som wilja förbittra och förrerfwa arbetarens tif. Det har widare nämnts om arbetare: nas gemensamma intreese, att skaffa fig ett rum inom tet sodiala och politiska lifwet. J tetta fall, tro wi; hafwa och tomma ännu mer i framtiden arbetares föreningarne att erhålla en stor bety: delse. Men äfwen bär gäller det att ej hysa alltför öfwerspända förhoppningar; Jörst och främst att i allt görande och lätande i detta fall på det allra fträngaste hålla fia inom tet lagligas område; men på den wägen tro wi att något och ej så litet bör genom föreningar astadkommas. Det är nemligen typdliat, att, om arbetaren will göra sin röst hörd när han begär större, meu af rättwisa och billighet fordrate rättigheter inom kommunen eller ftaten, han bättre ffal lyckas deri, när han i förening, såsom hel samhällsklass, uppträder, än om en bär, en der ropar förgäfwes. Wi uppe repa att den strängaste laglighet måste dock mid alla arbetareföreningarnas åts göranden härwirlag iakttagas; men att de hafwa en wigtig uppaift fia förelagd deri, att de böra hos sina medlemmar wäcka någon håg och något intresse för allmänna angelägenheter, samt derigenom wirga arbetarens synkrets utom bet tagliga lifwets inskränkta områre, är något som lätt inses. Wi fråga till sist: Kan man hoppas att bilrandet af arbetareföreningar skall kemma att öfwa något wälgörande ine flytande äfwen på arbetarene efonomiffa siällning? Wi swara bärtill: Ia. Det är gen far fak, att om han der får lära fig, att tiden bättre fan anmändag aenom att på de lediga stunderna lära fia något nyttigt, än genom att på käl. laren eller froaen förstöra fin mörosamt förwärfwade penning, eller att under sysslolösbet på sin höjd under baktalande af fin nästa förnöta tiden; om han möjliatwis af de kunskaper han inhemtar kan draga nytta i sitt handtwerk eller sitt yrke; om ban får lära fia inse nyts tan af sparbankens eller foltbankens an: litonte; om ban wirare såsom merlem i en större förening finner fia både bog fia sjelf och andra delaktig äfwen af ven aktning en sådan förening förmått förskaffa sia; om hans blick och intresse för fina eana och fina merbröders an: gelägenheter derigenom widaas och ökas; om han slutligen genom det stöd och ret skydd han i en fåran förening eger finner en god motwigt emot det mifs med och den misströstan, fom under swåra och tryckande omständiaheter mill bemåfttiga fia honom — hwem inser ej, att detta skall wisa fig wälgörante äfven för hans ekonomiska ställnina, samt att om han cckså icke riksdalerswis kan beräkna nyttan af ett leramotskap i en arbetareförenina, ban likwäl indirekte genom förökade och förbättrade insiaqter, aenom en lyftning och böjning i tänftes sättet, samt genom större mod och ar: betslust månadubbladt återwinner de AntAL;, unnyaffrinsar han ms8ilianen