Norrländska Korrespondenten – 5 november 1869, sida 4

I lågra ord om föreningar i allmänhet och arbetareföreningar i synnerhet. (Anförande wid en af Sundswalls arbetarcförenings månadsfammanfon:fter. ) (Forts. fr. föreg. n:r.) Det fan kanske förefalla en och antan, fom skulle hwad här nu sernast lifwit yYttrart frå i ringa eller intet ammanhana med ret, fom egentligen kulle framställas; men mid tal om are etareföreninsor är bet ju naturligt, att n utretning ar det för mången fmäfvande och ob stämda begreppet arbete ir ganska påkalad. Wi bhafwa här fram: tällt och sökt aifwa skäl för tet påståenet, att allt ärliat och rerligt menskligt träfwande bör få nomn och betyretfe af arbete, ware sig att kroppens muskler eller att själskrafterna derwit hufmwudsakligen äro i werlsamhet. Emellertir ör att lätta öfwergången till wårt enentiga ämne, wilja wi vec för tillfället vå in på den betydelse, fom enligt fpråt: oruket numera gjort fia aanska allmänt nängse, af orten Arbete och arbetare. Od wi wilja rå med arbetare förstå ren samhälleklass, fom utan att ena jorts egendom eller onnan kapitaltillaåna för fin beranina och utkomst är hänwisar endast till fina frista armar och fin arbetsskickliahet, för att mer rem tillkämpa fia uppehälle och bröd. Nu uppe står rå den frågan: Har tenna fame hälleklass nägra behofwer att gemensamt söka afhjelpa. har den fiender att belämpa, har ten aemensamma intressen att bewaka? Finnes widare nåpon för boppning att genom samwerkande frafs ter, genem bildandet af föreningar, de äntamäl, te sträfwa att uppnå, lättare skola winnas? Wi öfwergå först til den frågan: Hafwa re wanlinaa s. k. arbetarena vägra behofwer gemensamma, som fordra att fyllas? Je, såätert ganska måönga. Först och främst tynaa naturligtwis på honom mer än på någon annan brörbekymren, ty mest bokstafligt går på arbetaren det buret i fullbortan: 7Du skall föra dig