der redan var trolofvad och ämnade fira sitt bröllop före återresan till Stockholm. Gertrud trodde icke till en början denna dikt, men då hon från flara håll hörde den bekräftas, ty ryktet om Cronstjernas tillämnade giftermål hade genom öfverstinnans försorg blifvit utspridt bland alla hennes bekanta, då började hon att misstänka hans trohet, och dessa misstankar vunno, sedan de en gång vaknat, så småningom allt mera insteg i hennes själ. Örverstinnan visste att skickligt begagna sig häraf och förmådde slutligen sin dotter, sedan hon genom sitt svek krossat hennes hjerta, att gifva sitt samtyckte till föreningen med Sparre. Sedan detta lyckats henne, påskyndade hon bröllopet allt hvad hon förmådde och, såsom vi veta, skulle detta firas samma dag, som Cronstjerna återkom ifrån Pomern, om hvilkens ankomst hon likväl icke hade någon aning. Några timmar längre fram på förmiddagen denna dag förflytta vi oss till Berendeska huset vid Norrmalmstorg, samma hus, utanför hvilket baron Cronstjerna stannade, då han på morgonen vid sin ankomst gick att besöka riksrådet Gyllenstjerna. Förberedelserna till brölloppet äro i det närmaste slutade. Öfverstinnan, som sjelf tagit en verksam deli dessa,