vi kunde gå något mera försigtigt tillväga. — Nå, har ni något bättre förslag att göra, så låt höra det! I annat fall tror jag. att vi stanna vid mitt, — sade Banr. Gyllenstjerna framlade uu en plan, hvilken till och med Dulle-Baneren fann förträfflig och som utan motsägelse antogs. Vi vilja likväl icke här redogöra för denna plan, emedan läsaren i fortsättningen kan lära känna densamma, liksom han får veta huru dess utförande lyckades. Gertrud Berendes hade, såsom förut är nämndt, redan skänkt sitt hjerta åt baron Cronstjerna och gifvit honom sin tro, innan modren, öfverstinnan, kommit deras kärlek på spåren och huunit aflägsna honom. Så snart Cronstjerna var borta anhöll Karl Sparre om Gertruds hand och öfverstinnan lät henne förstå att hon önskade houom till måg. Men Gertrud blef sin första kärlek trogen och kunde hvarken genom böner eller befallningar förmås att svika sin tro. Öfverstinnan begagnade då en vid dylika tillfällen vanlig list. Hon sökte ingifva sin dotter misstankar om Cronstjernas trohet och uppvisade slutligen för sådant ändamål ett bref ifrån Pomern, hvari det berättades, att han