Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1869, sida 3

sSumma långt öfverstigande Marias förmögenhetsvilkor och afsände den till Hamburg. Vi väntade förgäfves dag I från dag på nya underrättelser, och tante aftärdes synbart at grämelse öfver det högt älskade barnet. Hon skref till sin bankir i Frankfurt och beordade honom att förvandla alla hennes egodelar i penningar samt så fort som möjligt ställa dem till hennes förfogande. Den stackars modren väntade nemligen stundligen på dottrens uppmaning att följa dem. Jag hörde nästan aldrig talas om annat än den stora lycka, som vän— tade henne 1 kretsen af sina barn. Mina strider mot olyckan väckte aldrig någon uppmärksamhet hos henne. Då jag ej kunde följa henne, emedan min närvaro naturligtvis skulle vara plågsam för dem, beslöto vi, att jag tillika med kammarjungfrun, skulle qvarstanna i Frankfurt, der förvandla äfven mina egodear i penningar, och sedan bosätta mig i en mindre tysk stad, hvarest ingen kände mig. Vi hoppades förgäfves på underrättelser från Maria, och ett bref, som vi afsände till hr Emil i Paris, i den tro, att han hade reda på Alexanders vistelseort, förblef obesvaradt. Förmodligen har aldrig detta bref kommit honom tillhanda, emedan vi ju ej kände hans verklioa namn