Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1869, sida 2

en historia berättades, som kom blodet att stelna i mina ådror samt uppfyllde mig med namnlös ångest och förtviflan. I Mainz hade en ung flicka afdagatagit sitt barn, men genom flykt lyckats undgå polisens efterspaningar. Hon tillhörde de s. k. bättre klasserna, hade varit mycket vacker, samt förmodligen begått denna förbrytelse i förtviflan, då hon några dagar förut erhållit ett bref från sin förförare, hvarihan meddelat henne sin kärlek till en annan, samt försäkrat, att han aldrig skulle gifta sig med en fallen qvinna. Jag kunde ej betvifla, att denna förfärliga historia gällde Maria, och öfvertalade tante att följa mig till Mainz. Vid vår ankomst togo vi in på ett botell, hvarefter jag genast, tält beslöjad samt darrande af ångast, skyndade ut i staden, Jag köpte här och der några småsaker i bodarne, till dess jag i en butik påträffade en pratsjuk qvinna. Sedan jag inledt samtalet med några obetydliga frågor, öfvergick jag till den historia, som jag läst i tidningen. Qvinnan, lycklig öfver att få öppna sin vältalighets slussar, berättade mig då hvar Maria hade bott samt huru brottet blifvit upptäckt. En ung man, vän till den trolöse älskaren, hade ledsagat henne hit och anförtrott den olyckliga i en medlidsam qvinnas vård,