Väntande på den unga flickans älskare, hade den unge mannen tagit in på ett hotell, hvarest han säkert ännu vistades. Förbrytelsen hade blifvit känd genom den qvianna, hos hvilken den unga flickan begått den, men den först efter hennes flykt. Jag ilade derifrån till den qvinna, hos hvilken Maria bott. Det hade emellertid blifvit mörkt och tätt beslöjad ilade jag till den uppgifna bostaden, hvarest jag lyckligtvis träffade henne hemma. Men knappast hade jag yttrat några ord förrän bon sprang upp och utropade, betagen af förskräckelse: — För Guds skull, hur vågar ni komma hit, olyckliga! Vet ni då inte att polisen öfverallt efterspanar er, och att detta hus ständigt bevakas? — Ni bedrar er, svarade jag och upplyfte slöjan. Jag är .... — Bedrar jag mig? Ni står ja lifslefvande framför mig och påstår att jag bedrar mig. Sådan oförskämhet! Gå genast härifrån. Jag vill inte angifva er, men..... — Har aldrig den olyckliga omtalat för er, afbröt jag och lade ett guldmynt i hennes hand, att hon egde en syster, som mycket liknade henne? — Jo, det har hon nog gjort, svarade qvinnan eftersinnande. — Näväl, min goda qvinna, jag är denna syster, och mitt ärende är att