Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1869, sida 4

Hwarjehanda. Qwinlig läktare. 3 Ameritanska och Engelska tioningar har utgatt en uppmars ning, att Qwinnor fule egna fig åt läkaremissionen bland hedningarne, der en sådan mission af män har wisat fig så särdeles wälsignelserik. Särskildt bland österländsta, muhammekdanska folt, der qwinnan så strängt undangömmes för den manliga missionären, anses tetta önstligt. En qwinlig missionär, miss Brittan, fom har tillträde till de öfter: läntska qwinnorna, beskrifwer denna otile ghänglighet i Calcutta på följande sätt: Den fföna Stars swärmoder är sjuk i feber. Jag frågade om hon hade nås gen doktor? Ja, blef swaret, en fom blifwit uppfostrad i täfareftolan.7 Jag frågade om doltorn fick, se sin qwinliga patient? — D nej! swarade hon, en gartin hänger framför sängen och ges nom ett hål sträcker hon ut sin hand till honom, att han må undersöka tens nes puls, och genom ett annat hål ftice ker bon ut fin tunga. Dottorn ståller frågorna till en tjenarinna, fom upprepar dem för fin matmoder och swaren gifwas på samma sätt. — När re kines siske kejsarnes hustrur besökas af doktorn, sättes ett snöre kring handleren på den sjuka och passerar genom ett fönster till ett annat rum, der rottorn sitter och före wissar sig om pulsens tillstånd genom att hålla snöret mellan tummen och pet: fingret. — SHarv ni hört den fifta ffandalen? sporde någon i ett sållskap i Göteborg. — EStandvalen? Mej, tala, tala! ljöd ret från ala håll. Om en wiss Excellens och ett högt stående fruntimmer... so — Omwad färger ni, fiung ut bara, tala ur ffägget! — ESom ha