derefter inträdde de sednare i salongen. Paula skyndade sin gamla väninna till möte, utan att kasta en blick på hennes ledsagare, och besvarade vänligt den hjertliga omfamning, hvarmed den lilla judinnan alltid helsade henne, då de råkades. Sedan vände hon sig åt sidan, för att låta presentera för sig den son, om hvilken hon beständigt hört så mycket beröm af den alltför ömma modren. Redan vid den första anblicken af grefvinnan, hade Emil blifvit stående lik en staty i marmor. Med stirrande blickar och återhållen andedrägt stod han liksom sastnaglad vid goltvet, liksom han sett ett spöke framför sig. Grefvinnan sökte honom med ögonen, och knappast hade hon uppfattat hans utseende, förr än hon afdånad sjönk ned i en ländstol, liksom träffad af en åskstråle. Förskräckelese och ångest afspeglade sig i hennes blickar och i hvarje drag af heunes marmorbleka ansigte. Med yttersta ansträngning förmädde hon att framstamma: Min Gud, det är hanlAtt söka skildra den allmänna villervalla, som härat framkallades är omöjligt. Dylika ögonblick, som nedslå i menniskosjälen, lika blixten i det hundraäriga trädet, låta ej beskrifva sig.