Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1869, sida 4

Helsning till wåra arbetareföreningar. Mitt hjerta manas till att sjunga, Och tanken höjs så fri framåt, I Se, hur de gamla, fe de unga, l Församlas, för att hjelpas åt! Wälsignelse fall följa spåren, Der du går fram med klarnad blick, Från många kinder torka tåren Uti en framtids nya skick. ö En sol på menskohjertats himmel Går upp så klar och lyckliggör, Allt gort, som finns bland jordens hwimmel, Den manar fram ett lif, som bör! Se, wiljan waknar och oss aläder, Stå stark du ljusets riddarslägt! Stönt harmonien nu så framträder, Oc) warm är käuslan, fom är wädt. När wåren qwicknar till på jorden, Och ur sin graf naturen går, Se hwilken fröjd härupp i norden; Ty lifwet krafter återfår! Ån mera skönt, när werkligheten Upprinner utur menskobröst, Jag menar menskan fullt medweten Befinnande sig — fri — förlöst. Må lefnadslust häraf nypwakna, Och tiden muntert gå framåt, Då skall ej någon brödet sakna, Ci någon naken synas på wår stråt; De månaa hinder här wi möta Oss stärka skall och wisdom ge; Men fram wi gå att målet se. Hell, folken samlas att bereda En framtidsfkörd för ljus och rätt! Må ljuset klart dem alltid leda, Cå skall wäl mödan blifwa lätt! Och penninawälde måste falla Och flägten sammanblandas så, Att höga, låga, alla, alla, De skola med hwarandra stå. John Siljerdahl.