gelägenheter, och glöm framförallt inte, att jag endast har ert väl för ögonen och er beredd att offra mitt eget för det. Ni har erkänt att endast heliga, er pålagda pligter bestämt ert svar till mig, att ingen tidigare böjelse binder er, och att ni gerna vill bli min maka, om ni ej vore bunden af dessa pligter. Icke sant, kära barn, så lyder ja innehållet af ert bref. — Som jag med full öfverläggning upprepar, svarade Paula, i det hon lade handen på sitt klappande hjerta. — Hör mig då. Jag är 45 år gammal och har endast en gång — som yngling — älskat. Mitt hjerta har förblifvit ungt och friskt, och har ier funnit en afbild af det älskade, tidigt bortgångna föremålet för deuna första kärlek. Ni bar ingen narr framför er, som påstår, att förlusten af er skulle göra lifvet till en börda för honom, och att jag derför ämnar beröfva mig det om ni vägrar. Jag vet hvad jag är skyldig mig sjelf och min ställning. Men jag säger: jag älskar er af hela min själ! Jag bar i ev funnit ett väsende, som kan, göra mig onämnbart lycklig, och jag skulle känna mig gränslöst ensam om ni vidblifver er vägran. — Jag kan inte annat, sade Paula gråtande. Jag försäkrar ... — Låt mig sluta, afbröt grefven, i det han lugnande lade sin hand på