Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1869, sida 2

En Familjhemlighet. Berättelse af Baronessan Ch. v. Graven (öfrversättning) (Forts. fr. föreg. n:r.) Paula nickade omedvetet och hennes nåd försvann, bedröfvad öfver att nödgas aflägsna sig. Hon tröstade sig likväl med, att nyckelhålen förut ofta gjort henne tjenst, då hon velat höra något. Generalen inträdde. Paula gick honom med sänkta ögon nägra steg till möte. ur stånd att kunna säga honom ett enda ord till helsning. Men generalen hoppade genom en klok manöver öfver alla ceremonier, i det han fattade Paolas hand, förde den till sina läppar och sade: — Ålskade barn! Var inte rädd för mig, som endast besöker er i de bästa afsigter. Jag kunde omöjligen afvakta den af etiketten bestämda tiden. Jag önskar tala med er utan vittnen, och derföre kommer jag nu, medan intrycket af er skrifvelse är lifligt hos mig. Ni har i denna gifvit mig hopp. — O min Gud, nej! utropade den ipprörda Paula. Jag hade . — Var lugn, mitt barn. Låt oss samspråka som tvenne vänner om en redjes för oss dyrbart föremåls anI