Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1869, sida 2

inte kan bli er maka, så vill jag likväl försäkra mig om ert deltagande, er aktning. Ni ekall få veta allt, allt! Ni skall då beklaga mig som en olycklig varelse, för hvilken ni måhända ännu kan hysa någon vänskap. Vänta mig här! Hon ilade in i sitt rum, öppnade den hemlighetsfulla portföljen, tog ett litet häfte ur en hemlig ficka, flög tillbaka till salongen och räckte det med darrande händer och bortvändt ansigte till grefven i det hon sade: — Läs detta, och skicka det sedan tillbaka till mig, utan ord, utan att betyga mig er vänskap; jag är öfvertygad om den och vill inte med ett ord beröra denna olycksaliga hemlighet. Tyst tryckte generalen hennes band till sina läppar, helsade med en djup bugning och lemnade salongen. Fem minuter derefter satt han nedsjunken i sin ländstol, med det hemlighetsfulla häftet i sina händer och slukade bokstafligen dess innehåll. 2, Paula visade sig ej vid middagen, föregifvande ett illamående, och ohennes nåd var tillfölje häraf ej allenast onådig, utan olidlig. Det var äfven förargligt, att hon just i dag, då hon hade en större middagsbjudning, ej skulle kunna lysa med sin sällskapsdams talanger.