Norrländska Korrespondenten – 17 september 1869, sida 3

gon sådan känner jag inte. bet fanus ingen med det namnet i hela byn, då jag var der. — Och när var J der sist? Anno ... ge mej si... det måtte ha varit 1690 . .. det är 20 år sedan, det vet jag. Jag var då bara barnet. — Inte underligt då, att J inte känner till namnet Knapp. Men mins J bonden Jon Nilsson? — Ja, den måtte jag väl minnas. Han var mitt syskonbarn och var ofta hos vårt, när jag var hemma hos mina Herre Jemine! År J Stina från Täfte! — Måtte fälle det! Och J . . Jag är, som sagdt, Jon Nilsson, men har allt sedan 1695, då man gjorde mig till soldat, burit mitt soldatnamn Knapp. Herre, du milde! Så att J är Lill-Stina från Täfte! — Ja, jag hörde talas om, att J kom långt söderut, — Ja, jag kom att tjena här på orten och blef gift här. Ack, så underligt! Jag kände Greta ock, som blef er hustru. Hur mår hon? Vet jag det, jag? -— Nej, det är sannt; det kan J icke veta. vOch J tänker vandra ända dit opp? (Forts.)