Norrländska Korrespondenten – 14 september 1869, sida 3

na, som omgåfvo honom. Det är godt gry i den gynnaren och han kommer nog att göra nytta för sig. Ni stanna således qvar, både far och son. Knapp får stå för sin rote, såsom förr; och för den unge få vi väl uppfinna något nytt namn. En stor heder vederfors, samma dag, de båda Knapparne, Jon och hans son, Carl, i det att kungen inför hela armåns front kallade fram dem båda och sade: Knapp, du är en tapper och ärlig buss, som under de tio år och derutöfver, som du tjenat vid hären, städse betett dig som en tapper och ärlig svensk, med hjerta i bröstet. Du har nu skänkt oss din son. Tack för det. Måtte han visa sig värdig sin kung, sitt fosterland, och sin far! Ännu en gång: tack ho Traditionen tillägger att kunn Carl vid dessa ord skulle hafva gifvit Jon Knapp ett kraftigt handslag.