Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1869, sida 2

— Ransakuing. Lördagen d. 7:de ds, å urtima ting i Fjäl, hölls ransalning med, för mordet å torparen Per Lars: son i Tynderö och Rasböle, häktade Lars Petter, Melin och Olof Aut. Brändström från Östrand samt rerad på fri fot war rande kompanjoner. Under ranfaknins gen, fom började kl. 11 f. moch forts gick till något frampå natten, uppdagades åtskilligt rörande det hemska dådet ehuru icke fullt ut tillfredsställande. Melin och Brändström, hwilka i sin ordning först fingo göra reda för sina föregående lefnadsöden, deraf upplystes att den förre är född i Timrå och Etott: gård den 30 Juni 1835 och den fednare i Umeå landsförsamling uti Augusti må nad 1846, nekade, fom manligt brukas, för all delaktighet uti mordet och sketo hela skulden på de twenne förrymda per: sonerna Lundholm och Wågström. Det war naturligtwis ganffa lätt att för tillfället öfwerflytta hela brottsligheten på de frånwarande, som ej woro tillstädes att swara för fig. Brändström ertände det han under hetaste striden stött ihop med en person och då tilldelat honom ett slag så att densamma siupat, men påstod att detta icke war Per Larsson. Melin deremot ansåg sig wara oskyldig till allt och widgick endast det han i upp: brusande tillståänd inkommit i Sante ströms brygastuga och welat öfwerfalla en af Tynderö arbetarne under uttryck: pu är af samma sällskap och slall haf: wa lika fom de andra. Genom andra personer afstyrdes rod Melin för denna gång från att werkställa sitt beslut. Hwarken Meltin eller Brändström förs mäddes erkänna det de utdelat något enda flag å Per Larsson. Bland närmare 20 wittnen fom af: hördes fanns egentligen ingen fom bes stämt kunde taga på fin aflagda ed, att de fett Melin och Brändström flå Per Larsson. Af de häktades egen betännelfe och anföranden samt wittnenas utfar go tyckes Melin och Brändström wara i det närmaste oskyldiga till sjelfwa mor: det, åtminstone icke så brottsliga som allmänna omdömet warit, men att der: emot Lundholm oc Wågström äro att anse såsom rätta banemännen. Hwad de öfriga Östrands-arbetarne beträffa få förekom denna gång icke något särdeles af wigt, åtminstone bewisades att twenne af dem woro oskyldiga. En del af mordwapnen förewisades wid tingsbordet, neml. en cirka 4 alnar lång spak, en sten om cirka 3 skålpunds wigt samt ett jernbetsman. Den lilla tingssalen war ända til trängsel öfmerfyld af nyfikna åhörare deribland förjande syskon och slägtingar till häktade Melin. Melin och Brändström återfördes till Hernösands cellfängelse och skulle ny ran: sakning ega rum om cirka 3 weckors tid. Ransakningen leddes af vice häradsHöfding Fröltn. Wi skola widare återkomma til saken då ny ransakning försiggått. — Olyckshändelse. Wid S:t Petri ordens utfärd till Nordingrå söndagen den 8 d:s inträffade den beklagliga olydshändelsen, att under en der företagen andjagt en person genom wådaskott för lorade lifwet. Förloppet derwid lärer haswa warit att en af jägarena, hand: landen Jeansson härstädes, snafwade mot en sten, hwarwid skottet gick af och