Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1869, sida 4

Något om intet. Adam war icke adelsman, Eva icke fröken. Han war en simpel Monsieur, un veritable Sans culotte. Hon war en jungfru, ja! en mö; mais — sans linge et sans Capote. De hade roliat äntå. Att ormen fre: stade henne och äpplet honom, war be: tröfligt; men det hör ide hit. De heliga skrifterna omtala, märkwärrigt non, alls ingen baron eller arefwe; och ändock, fom wi weta har Guds ord bestått. Christus, som frälsat all werlden och således uträttat en hel hop mera än samtlige adelsmän, war rätt och slätt — ofrälse. Moses, både klokare och rikare än Roths schild, blef ändock aldrig baron. Noach, den djerfwe, rådige och skicklige fjöbusgsen, som i farans stund räddade le bean reste åt wår Herre, han fick hwarken amiralstitel eller arelsskap; och fast han planterade win på marlen, som är rätt godt för oss nu, så hördes ändock icke af för gubbstackarn hwarken wasa-orden, mes daljen för berömliga gerningar eller någon annan dekoration. Johannes som döpte och lärde rätt få bra, fom erfebiskopen och påfwen, han blef hwarken hof: predikant, prost eller ledamot af nord: stjernan; ej heller blefwo hans efterfommande hugnade med sköldemärken. Petrus fit fig aldrig någon fammarbherrenyckel, sas:än han både länge och troget sysslade med himmelrikets portar. Enoch, fom for lefwande till himla, kunde ändå aldrig lyfta fig till adelig höjd. Af allt detta fan synas (och flere ers empel kunde företes), fom hade man i gamla dagar ide rigtiat förstått uppffatta wärdet af Adelskap, titlar och ordnar — eller ock woro desse förmåner af få ute werswinnelig art, hwilket också Enochs resa tycktes utwisa, att denna tidens folk icke mältare lyfta sina begrepp nog högt, för att fatta fjufen, fom man säger, utan att detta, med förmånsrätt, blef förbehållet åt wåra upplysta ticer. Det är emellertid ide utan, att täns karen ännu står litet fundverfam öfwer hwad han skall ätro om alla dessa herr: ligheter, ty äfven i gamla dagar war stor tillgång på fråteliat och förnuftigt folk.